Materialets kvalitet har alltid varit av yttersta vikt för att bruksföremålen ska få den hållbarhet som krävdes. Jag letar och väljer allt material själv, hornen jag använder ska ha lite märg, och är det inte fällhorn utan slakthorn så vattendrar jag hornen i en bäck sommaren efter jag inskaffat dem. Viktigt är att vattnet i bäcken är av god kvalité och med stor vattenföring, så att vattnet inte blir för varmt och stillastående för då surnar hornen.

I oktober månad så tar jag upp hornen och skrubbar av det fettlager som bildats som en hinna på hornet. Man bör då se att hornet tappat sin bruna färg på utsidan. Har hornet bleknat tillfredställande så hänger jag upp hornet över vintern så att vårsolen kan lysa på dem.Så får de hänga över sommaren och hösten, sedan innan snön kommer tar jag in hornen och märker dem med årtal så det går att avgöra när jag kan börja slöjda av dem.

Man bör torka hornen mörkt och svalt första året. Jag brukar inte använda hornen förrän de torkat i 5 år. Så hornen jag använder är minst 7 år gamla. Om man lyckas med detta så har man ett mycket ljusgul/vitt horn som är mer lätt gravert än ett slakthorn som bara fått torka.
Sedan är det en stor fördel när man måste ta bitar från flera horn för att tex göra en kniv, då är alla bitar samma färgoch gravyren gör sig mycket bättre än på ett vitt horn.

Skulle hornet vara krokigt så riktar jag det på hösten innan jag börjar torka hornet. Riktning sker genom att man klyver hornet krokigt och sedan kokar man det klyvna hornet i saltvatten till hornet är mjukt så det går att pressa hornet rakt i en jigg.

Hornet bör torka någon månad innan hornen fixeras ihop i väntan på bearbetning.